Surumarssi Sorgmarsch
Surumarssi Sorgmarsch / 2017
Direktsänd sorgmarsch till minne av Frideborg Kattilasaari, genomförd tillsammans med Karin Sanaksenaho under Göteborgsvarvet 2017
Foto: Annsophie Anulf
2014 utfärdade Internationella olympiska kommittén (IOK) en varning till skidåkare som använt sorgband. IOK ansåg att tävlingsarenorna ska handla om glädje och därför inte är rätt plats för att sörja. Förutom i sportsammanhang och vid begravningar har sorgklädseln idag försvunnit ur vår garderob. Den började tonas ner under och efter första världskriget. Det då stora antalet sörjande fick myndigheter i Europa att be befolkningen korta ner sorgeperioden och förenkla klädseln. De var rädda att synliggörandet av krigets konsekvenser skulle få människor att tappa tilltron till och göra uppror mot kriget. Under göteborgsvarvet 2017 sprang jag och min mamma 21 kilometer till minne av min mormor, hennes mamma, som dog vintern före. Vi gjorde det med sorgband runt armen och sände vår konversation direkt via web-radio.
Göteborgsvarvet arrangerades första gången 1980 och banan sträcker sig delvis genom det gamla varvsområdet vid Göta älv där skepp tidigare byggdes och reparerades. Varven lades ner under samma årtionde som loppet kom till. Fram till dess hade tiotusentals människor arbetat där, många gånger var det ett hårt kroppsarbete. Idag har platsen genomgått en omvandling och numera svettas där de som väljer den fysiska ansträngningen som fritidssyssla. Samtalet i Surumarssi berättar en parallell historia om social förflyttning och tar sin utgångspunkt vid Torne älv, där min mormor föddes 1932.
Foto: eget arkiv
Mormors mamma Dindi dog på mormors 17-årsdag. Isen hade börjat släppa, så de färdades på land intill älvkanten. Dindi tog ett kliv ner från släden, ett kliv som blev till ett fall, några spasmer i snön och sedan var hon död. Mormor bar svart den våren, även till sin realexamen. Hon hade själv anmält sig till realskolan, helt fräckt räckt upp handen den dagen lärarinnan frågade klassen vilka som skulle söka vidare. En fortsatt utbildning var inget någon ens reflekterat över i familjen. Av 14 syskon blev hon det enda barnet som läste vidare. Hennes äldsta bror Tage ryckte in och betalade för de första terminerna. I gengäld levererade hon under en period ekorrskinn som han smugglat från Finland. På morgonen fäste hon dem under sin kappa och lämnade dem till Lindrots garveri på väg till skolan.
During the half marathon Göteborgsvarvet 2017, my mother and I ran in remembrance of my late grandmother, her mother. Wearing black bands around our arms, we broadcasted our conversation live.
Performance: Marika Sanaksenaho och Karin Sanaksenaho
Foto: Annsophie Anulf samt eget arkiv
Radiosändning via mixlr.com/surumarssi